Klimatvänlig mat
Kött är inte klimatvänlig mat. Henning Steinfeld, direktör för boskapsskötsel, FAO, säger i en intervju i Uppdrag gransknings Klimatdebattens heliga ko 12 juni att 18 procent av våra växthusgaser kommer från köttindustrin. Vidare får vi veta i att ett kilo kött kräver 60 gånger mer mark än att odla samma mängd potatis. Ur ett näringsperspektiv är jämförelsen förvisso inte korrekt, eftersom potatis inte kan ersätta kött, men det är intressanta siffror och sätter köttproduktionen i sitt miljösammanhang.
Mot bakgrund av de beräkningar som finns i klimatområdet idag vore det enligt detta inslag en fördel om dem av oss som äter mycket (framför allt nöt-)kött ersatte några köttmåltider i veckan med vegetariska måltider. Utmärkta vegetariska proteinlivsmedel är bönor och linser, och med avseende på proteinkvaliteten är det inga svårigheter att nå en fullvärdig aminosyraprofil ens på ett strikt veganskt kostupplägg. Även viltfångad fisk från hållbara bestånd torde vara ett bra klimatalternativ till kött, och fisk ger, precis som kött, en redan fullvärdig aminosyraprofil.
Annika Carlsson-Kanyama, docent i industriell ekologi på KTH, ger oss jämväl värdefulla jämförelsedata kring olika köttsorter och menar att kanske även köttkonsumtion borde vara förenad med klimatkompensation precis som flyget är. Det är en intressant tanke. Dock håller jag inte med henne om de näringsmässiga slutsatser hon drar; att vi skulle må bättre om vi minskade vår konsumtion av kött för att kött innehåller en del mättat fett. Det finns mycket forskning som visar att just rött kött påverkar vissa hälsofaktorer, men mättat fett torde vara en av de mindre betydelsefulla i sammanhanget. Kött är inte den huvudsakliga källan till mättat fett hos genomsnittssvensken, och dessutom har uppfattningen om det mättade fettets inverkan på hälsan börjat utmanas nu. Men jag håller med henne om att kosthållningen inte behöver innehålla så mycket kött som den gör idag – den skulle för gemene man med fördel kunna ha en mer vegetarisk profil med större inslag av exempelvis baljväxter som ersättning för kött. Det skulle vara mer miljövänligt, bidra till ett större intag av fibrer och antioxidanter och dessutom ge lägre matkostnader på individnivå.
Ekonomiska styrmedel är ett populärt begrepp idag, och tillämpas på många områden. Men det verkar ännu inte vara aktuellt för svenska eller europeiska politiker att fundera i sådana termer för att motivera till ekologiskt hållbar matproduktion.
Därutöver finns ett mindre aggressivt sätt att närma sig konsumtionen och vädja till den individuella ansvarskänslan. Efter inslaget tar man således upp klimatmärkning av mat. Samtidigt som jag och många med mig gärna skulle vilja se ekonomiska styrmedel för miljövänlig kosthållning, välkomnar jag vid sidan av dessa en klimatmärkning, gärna en som samtidigt avser också andra miljökrav, arbetsförhållanden och inte minst djuretiska villkor.
